Usch vilken natt...
Pella leker med vatten, handtvätten urartade och jag kom på henne
med att hälla vatten i skålen och sörpla i sig som en hund.
...och vilken dag det blev som resultat av en dålig natt. Inte kul, både jag och David var trötta och mina hormoner gick i taket totalt. Ändå tycker jag att mina hormoner hållt sig mer i schack än förra graviditeten. Men nu är man väl på upploppet, trött och stor och det krävs inte mer än dålig sömn, smärta och ett litet motstånd för att man skall gå bananas.
Pella vaknade sent också, så rutinerna blev lite konstiga...och därmed hennes humör sådär bra. Efter sovstunden på sena eftermiddagen fick hon världens meltdown och grät och gnällde jättelänge. Men när jag lagade mat åt hon knappt nåt alls...suck. Vissa dagar är bara sådana. Tråkigt bara att alla tre skulle ha en dålig dag samtidigt, då krävs det ju utomstående mirakel för att det ska bli bra.
David lyckades dock lyfta stämningen genom att laga en god och sen middag...det är verkligen skönt att ha en sambo som lagar bra mat eftersom det jag gör är mer "basic". Medium/rare oxfilé till David, fläskfilé till mig med potatisgratäng och två olika såser (peppar och rödvin). Mums, vill jag bara säga! Förut köpte vi färdig gratäng som man bara hällde i formen och stoppade in i ugnen med ost på. Men nu gör David egen gratäng från scratch som är rena himmelriket. Kanske rent hälsovådlig också, men det är ju inte varje dag man äter sånt.
Mums, säger jag bara!
Davids bror och Pellas farbror Freddan tittade förbi också, och Pella lade genast beslag på honom och ville sitta i knäet och leka med hans Iphone. Det är poppis, vill jag lova! Pella fick vara uppe en stund längre för att det var fredag och när hon väl var lagd högg vi in på den goda maten.
Pella med sin farbror, leker med favoritleksaken.
Sedan följde lite vanligt syskongnabb och den sortens diskussioner som David älskar. Han kan argumentera och debattera hur mycket som helst, även om ämnen som inte ens ligger honom varmt om hjärtat.
Hoppas på en bättre natt än natten till idag, låg med hur mycket förvärkar som helst. Ryggen ömmade och ingen sovställning var skön. Ett mindre helvete, vågar jag påstå. Nästan så man började undra över alla förvärkar. Har haft lite ikväll också och de är inte sköna, men kanske mest för att man blir så överraskad varje gång för att man är fokuserad på annat. När jag hade de riktiga värkarna med Pella var de inte jobbiga för att de var det enda jag behövde fokusera på. Kan tänka mig att det blir lite annat denna gången, när man ska lösa lite praktiska grejer med Pella och även får tänka på att det verkligen kan vara snabba ryck denna gången. Pella kom ju 3½ timme efter att vi kommit in till förlossningen och innan vi åkte var det ju inte så painful. Jag hoppas inte att jag kommer att tappa fokus på slutet som jag gjorde med Pella, det handlar ju inte om att jag är rädd att tappa kontrollen, men jag gillade väl inte när barnmorskan dagen efter förlossningen sa "Vi fick ju inte riktigt kontakt med dig så vi fick bara köra på med att få ut henne.". Vill ju kunna samarbeta och vara medveten...
Ja, ja...det är väl det enda jag kan klaga på och det är ju verkligen inte mycket när man tänker på vad andra berättat.
Läste igår en massa berättelser om kvinnor som gjort medcinska aborter där fostret överlevt. Något jag aldrig vetat om tidigare och det var verkligen skrämmande och fängslande att läsa om.
Någon annan än jag som läser dumma saker som man inte borde läsa när man är gravid?
Imorgon ska jag försöka hitta på nåt kul. David frågade om lov till att få gå på middag med öl och stanna över natt imorgon, så jag och Pella är solo. Funderar på att åka till mamma, får kolla om hon har några planer imorgon...kan alltid vara skönt med en tur ut på landet.
Mysenappen och "aahhhr ahhhrr" - piratnattlinnet.
Kommentarer
Trackback
