Är gräsänka ikväll...
...då David har lite gubbkväll med bror och vänner. Det skulle lagas god mat och dricka rödvin och även om jag verkligen är en av de minsta alkoholkonsumenterna som finns (räknat i konsumtion utanför graviditet och amning) blev jag definitivt sugen på ett glas gott rött vin till blodig oxfilé...mums! Peppar mig med att jag inte är gravid så länge till... 48 dagar till BF!
Så här stod det på IF babykollen:
"Dunk, dunk. Många barn ligger och lyssnar på sin mammas hjärtslag inne i magen. Bebisen gillar att känna sig nära mamman och lyssna på ljuden. Känner du förverkar är det helt normalt, kroppen börjar nämligen träna och förbereda sig för förlossningen."
Så här stod det på familjeliv.se:
Kroppen: Under slutet av graviditeten är det vanligt att värkarna ändrar sig en aning, ibland kan det kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter.
Många börjar fundera allt mer på förlossningen. Det är vanligt att man är orolig för att något ska hända. Du kan vara orolig för att du har mått ”för bra” och tänka att ”det får inte vara så här lätt”. Eller så tänker du motsatsen, ”allt har varit så jobbigt, det kanske inte är meningen att jag ska få vara glad”. Det är vanligt och helt normalt. Även som partner kan man ha många funderingar. Det är svårt att förbereda sig på att vara ett bra stöd när man inte vet vad som väntar. En del blivande pappor eller partners kan uppleva tanken på förlossningen som skrämmande.
Barnet: Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett, vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster.
Många börjar fundera allt mer på förlossningen. Det är vanligt att man är orolig för att något ska hända. Du kan vara orolig för att du har mått ”för bra” och tänka att ”det får inte vara så här lätt”. Eller så tänker du motsatsen, ”allt har varit så jobbigt, det kanske inte är meningen att jag ska få vara glad”. Det är vanligt och helt normalt. Även som partner kan man ha många funderingar. Det är svårt att förbereda sig på att vara ett bra stöd när man inte vet vad som väntar. En del blivande pappor eller partners kan uppleva tanken på förlossningen som skrämmande.
Barnet: Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett, vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster.
Pella myser i fåtöljen med kära nappen och snutten. Hon har även lagt beslag
på snuttefilten som jag fick av Madde & Linnéa på babyshowern.
Det har varit en ganska vanlig dag idag, inte gjort så speciellt mycket. Det blev lite sent igår när Freddan var här så jag var seg på morgonen och förmiddagen och kaffet hjälpte inte speciellt mycket. Blev ändå lite sömn när Pella sov eftermiddag och David hade Pella efter sitt rep så då kunde jag vila en stund också, så efter det orkade man göra lite mer. Men oj vad jag känner mig tjock och klumpig, magen är i vägen när man ska sitta och det känns som om man har sin magsäck i halsen stundtals. Men det är ju inte långt kvar, peppar jag mig med och snart kommer ju magen sjunka ner något också...så då kommer man väl pissa ner sig istället.
Älsklinge övar på sångläxan.
Pella och jag åt upp resterna från gårdagens mumsiga middag, kan säga att hon älskade fläskfilén. Hon åt 5 bitar och hade nog kunnat äta mer om det hade funnits mer. Det var verkligen populärt och glad blir man när hon äter så bra!
Mums för pappas fläskfilé!
Sedan fick Pella testa att diska lite medans jag nästan tog död på stavmixern när jag skulle göra jordgubbs-shake till oss som efterrätt. Pella fick ta av sig kläderna efter frenetiskt diskande och efter minkshaken fick hon ta en dusch då kladdig glass m.m. fastnade och klibbade i håret. Blev en dusch som avslutades med lite babymassage...inte helt lätt när man har en kittlig dotter.
Skölja tallriken (och se till att en del vatten hamnar på kläderna också)
Försökte visa hur hon skulle göra med borsten, men det blev mest stänk.
Mumsig milkshake i startgroparna!
Mumsigt, tyckte Pella!
Efter duschen var Pella jättetrött och sa både "hova", "nanna" och "lelling" (sova/nana/välling) så det var bara att hälla i henne vällingen och ge henne medicinerna och borsta tänderna. Sedan trynade lillbusan in relativt lätt, tror hon blev "julbordsmätt" av allt kött, plus att duschen nog tog sista energin.
Ska själv inte sitta uppe särskilt länge till utan ta tillfället i akt och vila mig om hon nu sover gott inatt. Det hostas en del men tycker kanske att det minskat något. Rinnsnuvan har också lugnat sig så det är riktigt skönt, tror jag lider mer av att hon hade den än vad hon gjorde...jag får ju panik så fort jag har minsta snor i näsan.
Hoppas på en skön natt utan för mycket rygg- och bäcken-smärtor!
Vällingmys i nattlinne och söta tossor som är ny-fådda (av Freddan & Maria)
Kommentarer
Postat av: ingela thylin
Roligt att läsa och att ni har det bra Kram mamma
Trackback
